.

Men vad är det folk och Valentins dag? Va. Folk verkar gå man ur huse för den här dagen. Är man i relation så ska det minnsan ätas och fikas hjärtan, är man inte i relation så ska man verka så oberörd som möjligt. Svennar, svennar, era sorgliga jävlar. Men ät ni era hjärtan och köp ni era blommor. Det kan jag visst tycka är lite fint, men all denna dokumentation och all denna självömkan. Vad gör man inte för heteronormativiteten i sitt liv. Jag köpte också blommor, av samma anledning. Så.

 

 

Jag har precis averkat årets första, riktiga försäsongsfyspass. Alltså, första, riktiga löppasset med fotbollen. Oh yes. Så jag sitter här, oduschad = torkat svett och hungrig men min feta chokladkaka. Har man mens så har man. Inte för att man bara kan äta choklad när man är mensmonster utan för att det är då det smakar riiiiiktig rätt. 

 

Ja jag äcklar men det är sån jag är, Äckel-Emma. Moahahaa!! 

 

...

Vem ska börja på Göteborgs universitet och plugga genus??? Jo JAG! Wooohooo! Inget mer Högskolan i Borås, no no. Det blir jag och min gamla trofaste 100bussen åter igen. (Ja och det är väl egentligen det enda negativa i det hela, sitta på bussen och spana in samma gamla granar igen). MEN. Genus, here I come. Så här sitter jag och är nyduschad, torr och jävligt förväntansfull. Hej hå, ett två, jobba på. Det går bra nu :D

 

 

 

Det hade inte gjort alls ont att bo här, inte alls ont.

 

 

 

När man inte ens har råd med spotify premium längre....

 

 

 

Jag älskar Hanna Helqvist. Vilken kvinna. Behöver inte förklara så mycket mer. Läs hennes krönikor på dn.se. I looooove.

 

 

...

 IT'S A LIVE! BLOGGEN IS ALIVE!!! 

Äntligen tänker ni, right. Dax att plocka upp en gammal fallen krigare - min blogg.

För att ingen skall kännas sig bortkommen och känna sig ouppdaterad bjuder jag på ett litet bildkalas. Håll till godo!

 

 

Vi välkomnade våren med rosé på viskan. Man kan inte fan inte dricka för mycket rosé alltså.

 

 

Vi repade massa teater. Snyggves.

Jag och min karl tillbringade en helg Varbergbusar. Jag fick fresta mig på det godaste jag någonsin ätit: carpaccio och min man var ovanligt fräsch.

Det är såhär jag tänker mig konst. Sånt som får folk att bli berörda - upprörda.

Jag har semester. Jag har slutat på Ericsson. Jag har sagt hej då till mina kollegor. Idag är första dagen på det nya livet.

Vem hade kunnat tro att jag skulle säga upp mig, söka plugg och verkligen göra det där försöket att skapa sig en framtidsvision? Hah, alla förmodligen. Nu börjar tiden och peppen som jag väntat på sedan gymnasiet. Eller sedan jag började gymnasiet. Väntan på att motivation skulle infinna sig. Väntan på att ha jobbat så länge att man skulle ha hunnit tröttna. Nu har jag tröttnat, nu har jag slutat. Det jävligaste är att sluta när man faktiskt börjat gilla folk. Att behöva säga hej då när man börjat få utbyte av människorna. Jag fick en present, vad fan. De där 'böla som ett djur-tårarna' var inte så långt bort. Men. Jag har förmodligen gjort det bästa valet, det finns inte så mycket att orda om. Mer rätt kan det inte bli. Leta efter mig i taxeringskalendern under 48%-skattebetalarna I say.

Semester. Jag ska bestämt spendera min första riktiga semesterdag med att storstäda. Fy faan. Men när dammtussarna fått härja villt i snart två månader är det fan dax.

Helst av allt hade jag velat ta min nya, fina, fantastiska long board och skreeda nerför backen. Min man vet vad jag vill ha och han vet hur man ska överraska mig. "Se det som en försenad 1års present" Nu har jag ett projekt på min ensamma semester - att bli en cool long board- åkare. Cool i bemärkelsen att jag inte skall ramla så fort man ska svänga. Hej!