f.
Okej. Jag har kanske redan gjort allt det där som jag påpekade i förra inlägget men jag ser det som en utveckling i så fall, för att komma med något försvar vill säga. Jag har utvecklat mig till 'Emma 2.0'.
f.
Ja.
Jag tänker inte fota te i närbild.
Jag kommer inte visa veckans frukost.
Jag känner inte för att promota ett linne.
Jag anser det inte intressant att visa dagens outfit.
Tyvärr. Läs de bloggar som fotar/visar/promotar/intresseväcker dessa ytligheter istället. Nä, jag håller mig till min ickeexisterande bloggmonolog angående egocentriska upplevelser i icke-klarspråk som ingen ändå läser och som jag förmodligen kommer att redera inom en vecka. Typ. Hej då.
tisdag
Jag och min apelsin
torsdag
En lista på nattaktiviteter när sömnen vägrar komma:
• diska undan all disk även fast det ABSOLUT inte är ens tur
• rensa i skafferiet
• plocka undan all skit som ligger framme som inte borde göra det tre veckor i sträck
• vika ihop handdukar och lakan
• erkänna sig utslagen ur tävlingen: 'snuskigaste ungkarslyan'
• försöka att inte bli arg och irriterad över att man beter sig som en jävla morsa åt en 14 åring
• Lägga upp en plan för om man skall få läskigaste utbrottet eller om man lugnt och stilla ska förklara för 14åringen att man börjar bli trött på att det alltid är massa skit och äckel överrallt jämt
• komma till insikt att det kanske inte är så farligt och ge fan i allt nästa gång.
torsdag
Hanna Hellqvist, en kvinna i min smak minsann!
...
torsdag
Morgonpuss och morgonkaffe. Nu kör vi!
...
onsdag
När man inte kan sova och ligger i sin säng och virar benen om vartannat runt täcken och lakan och försöker sig på alla tricks man kan för att somna, så som att andas svindjupt tre gånger, slappna av, tänka på någon fin händelse eller spänna en kropsdel åt gången men inget av det påverkar ens vakenhet det minsta. Då kan man ha oturen att få de där "ouppklarade" tankarna att sippra sig fram från någon av ens oanvända hjärnkapacitetområden till den högst aktiva. Så jävla typiskt. Jag kom på mig själv med att sakna alla. Jättemycket. Alla mina vänner som inte finns så himla nära längre, och även de som finns nära, som bor kvar men som man inte träffar så himla ofta. De framsipprande tankarna kan ge en en känsla av svek, att man kanske inte alltid varit den man egentligen ville vara, att man inte alltid gjorde det man visste var bäst, att man svikit. Förlåt. Visst beror avtånden på att man utvecklas, hittar nya möjligheter till nya erfarenheter, vänner komma vänner gå, så jävla klyschigt, tror jag måste kräkas. Men just inatt känner jag mest saknad, jättesaknad och en ångest över min egna ovisshet i vad gäller det mesta. Det där med att ta lite vara på tiden ligger på existensminimum. Jag önskar just nu att alla var här och att alla var påväg åt samma håll. Det är det.
tisdag
Välkommen 2012!
Jag återkommer.
...
