.

Jag har semester. Jag har slutat på Ericsson. Jag har sagt hej då till mina kollegor. Idag är första dagen på det nya livet.

Vem hade kunnat tro att jag skulle säga upp mig, söka plugg och verkligen göra det där försöket att skapa sig en framtidsvision? Hah, alla förmodligen. Nu börjar tiden och peppen som jag väntat på sedan gymnasiet. Eller sedan jag började gymnasiet. Väntan på att motivation skulle infinna sig. Väntan på att ha jobbat så länge att man skulle ha hunnit tröttna. Nu har jag tröttnat, nu har jag slutat. Det jävligaste är att sluta när man faktiskt börjat gilla folk. Att behöva säga hej då när man börjat få utbyte av människorna. Jag fick en present, vad fan. De där 'böla som ett djur-tårarna' var inte så långt bort. Men. Jag har förmodligen gjort det bästa valet, det finns inte så mycket att orda om. Mer rätt kan det inte bli. Leta efter mig i taxeringskalendern under 48%-skattebetalarna I say.

Semester. Jag ska bestämt spendera min första riktiga semesterdag med att storstäda. Fy faan. Men när dammtussarna fått härja villt i snart två månader är det fan dax.

Helst av allt hade jag velat ta min nya, fina, fantastiska long board och skreeda nerför backen. Min man vet vad jag vill ha och han vet hur man ska överraska mig. "Se det som en försenad 1års present" Nu har jag ett projekt på min ensamma semester - att bli en cool long board- åkare. Cool i bemärkelsen att jag inte skall ramla så fort man ska svänga. Hej!