.

Jag fick spontanbesök av två ganska så viktiga damer. Viktiga på det sättet att det inte riktigt går att leva utan dem.  Jag fick höra det som behövde berättas och jag fick säga det som behövde sägas. Ganska bra privilegium. De lämnade och måndagsångesten anlände. Ibland är jag kanske inte så jättebra på att bo själv, skulle kanske skaffa en katt?

Jag vill inte dela upp dagar på det där konservativa sättet, att finmiddag har man på fredagar, vin dricker man inte om det inte står lördag i almanackan, livet är pest på vardagar och att man lever enbart för helgerna. Jag anser det inte rimligt att leva och ha det fint 2.1 dag i veckan (halva söndagen går ju ändå åt till att ha ångest över att helgen snart är över) Min bag är mer att dricka det där vinet på tisdagar, om man känner för det, eller laga finmiddag varenda dag om så vore. MEN: just nu gååååår det inte att leva utifrån mina egna värderingar. Min måndagsångest har hålt i sig sedan förra måndagen och de enda som känns värt är när klockan slår kl 17 på fredagar. Fantastiskt. Jag är kanske ingen uthållig och tålig människa jag vet och jag gillar att gnälla, det kanske är mitt allra bästa kort, gnäll. Men jag har försökt stå ut, jag har lagat de där äckliga matlådorna, packat de där jävla cd-skivorna... Nu tänker jag göra något åt den här jäääävla, förbannade, äckliga, fruktansvärda jobbsituationen, jag säger upp mig, jag gör det. Jag napalm-ar hela jävla Manpowerkontoret och tar ut min lön och sem.ersättning + ränta. Den jäveln som kommit på bemanningsföretag ska jag jaga rätt på och harakira!

...