.

Ni vet när man tänker; "det här får inte försvinna, låt det vara ett litet tag till" Det är precis då som det sker, man puttas ner till ångesttrappsteget och får jobba i uppförsbacke. Man ställer sig i duschen och duschar länge, länge. Gråter litegrand för att man måste. Man kokar det starkaste kaffet man kan, håller händerna runt den varma koppen, bränner dem, stirrar ut genom fönstret, tittar på fåglarna som äter från fågelbordet, avskyr snön, blir blöt på tröjan från det våta håret. Tänker. Känner det lite som att man inte kan andas fritt, som att något håller om ens lungor, kramar åt, man tänker - jag kommer dö. Man häller ut kaffet som kallnat. Man undrar; kommer man få träffa dem igen, gänget, människorna man ändå börjat tycka om ganska så mycket, människor man vill ha kvar på ett hörn, som man tillbringat det mesta av sin vakna tid tillsammans med det senaste halvåret, som kommit att betyda lite grand och som man faktiskt haft ganska så roligt tillsammans med. Sen tänker man att man inte kommer kunna betala sin hyra, att man kommer få leva på ris. Eller att man kommer få åka och vika kartonger tillsammans med döda människor på nått smutsigt lager ute i en sketen håla och önska livet ur sig själv. Man suckar djupt och häller upp nytt kaffe.

Men.
Men.
Men.
Men.

När man tänker vidare, rycker upp sig lite från ångestträsket så inser man att det kanske inte är så farligt, att det kommer ordna sig. Man vet att det alltid fixar sig på något sätt, att man inte dör utav det. Man får bara andas lite djupare. Jag tänker inte skriva massa om världssituationen, men kontraster, hallå! Jag tror jag överlever att leva lite knapert, att kanske inte träffa alla jag vill träffa, att leva på ris och vatten om så krävs. Man klarar av det, jag klarar av det, om man andas djupt och har mycket kaffe. Situation: optimist, även fast pessimist är mitt bästa.


Idag har jag förresten köpt en dammsugare. Nu är vi snart där, snart får ni komma hem till mitt cribb och dricka kaffe. Och på söndag åker jag till Hongkong.


Ångest vi ses om ett par veckor igen.

...